För att jag ska kunna skriva allt jag vill i den här bloggen så skulle jag vara tvungen att lösenordsskydda den för mitt eget bästa. Så därför är det lite svårt att skriva om just det här ämnet men jag ska försöka iallafall för jag behöver få ur mig några rader.

När jag satt och väntade på bussen idag utanför lasarettet så kom jag att tänka på kärlek, inte så konstigt just nu men men. Såg iallafall ett gammalt par. Kvinnan kanske var runt 70 och mannen runt 80 och kunde knappt gå med sin rullator. Kvinnan såg inte så gammal och ut körde fortfarande bil medans gubben inte ens såg ut att kunna torka sig själv efter nummer 2. Då började jag fundera. Vad ser den kvinnan hos den mannen? Är det hans fräcka gröna rullator eller är han fortfarande en hingst i sängen? Kanske är han snäll, men sanning nu, räcker det med att din livskamrat är snäll? Vet inte, tror inte det. Fastnar man i ett förhållande bara för att man är gammal eller är det som dom säger att sann kärlek aldrig bleknar?